Was it all just a dream?

Och så sitter man här och stirrar på skärmen, på orden utan att påriktigt läsa. Man kan inte alls koncentrera sig. Det är en omöjligheternas omöjlighet. Aldrig. Kan inte. Orkar inte bry sig. Ingenting av orden är riktigt viktiga.

Min hjärna är helt huller om buller. Mina tankar...jaa, jag vet inte.
Min mage är alldeles upp och ner. Och på ett sätt vet jag exakt varför men ändå så känns det så konstigt.
Min kropp vill skaka. Jag vill gråta.

Jag bryr mig inte alls mera om det att han inte var i tid. Det som då var så stor grej är ingenting längre. Betyder inget. nada. Jag var så besviken på honom. Var så sur. Ville gråta på vägen till lillängeln o lillkillen.


Känns overkligt. Så konstigt. Hade jag väntat mig att något som detta skulle hända? NEJ herregud aldrig. Jag hade för längesen gett upp hoppet om det.

Men det hände. Vad var så speciellt med denna gång? Inget hände ju förra gången vi låg där och väntade att småbarnen skulle somna.

Men igår.

Det enda jag gjorde var rörde hans fot med min. Han hade armen om mig. Jag ritade med mitt finger på hans arm, sakta. Han andades i mitt öra.
Hans hand flyttade upp till mitt hår...ansikte...och så plötsligt var hans läppar mot mina. Hans tunga. Hans läppar mitt öra.

Efter en stund steg vi upp och gick ner. Satte oss i soffan. Han hade armarna om mig.
Han steg upp och skulle ut och röka. En snabb puss.

Hela jag skakade. Mina ben ville inte bära.

Han kom tillbaka och så satt vi där en stund. Gjorde någonting. Jag städade.
Dessutom låg vi en stund i soffan. Han höll i mig så att jag inte skulle falla i golvet.

Han lagade in pizzan i ugnen. När den var klar frågade han om jag vill ha. Jag sa joo och följde efter till köket.
Jag minns hans armar om mig och hans läppar mot min hals.
Jag gjorde någonting, vad är inte viktigt, det han sa är viktigt: "Jag stör dig." Jag flinade och sa nej.

Så åt vi och såg på någonting. Japansk serie. Väntade på att föräldrarna skulle komma hem.

De kom och hon var lite full. Berättade att ifall vi gifter oss så vill hon ha tillbaka pengarna av oss. Hon vill inte betala för att vi får vara tillsammans.

Påvägen hem skrattade jag åt det. Han oxå. Hans arm runt mej.

Vi kom hem och var tysta. Han satte på min dator (den jag skriver på). Han drog ner mig i hans famn. Jag skrattade att stolen går sönder. Han kysste mig.

Jag satt vid datorn. Han satte sig på soffans armstöd bakom mig och lade armarna om mig.

Jag minns att han stod bakom mig och lyfte mitt ansikte mot honom. Och kysste.

Sista kyssen var när vi skulle sova. Han även gav mig en puss på kinden och viskade "God Natt".


Det är nu en timme och 11 minuter sen han åkte iväg med metron.

Jag kan inte tänka klart.

Lunarstorm