Fallen

Nej fy vad äckligt. Läste igenom nästan alla mina gamla db/blogg inlägg som finns här. Saker från 2 år tillbaka som ännu finns hit. Usch fy. Hur i hela friden har jag varit så deppad nästan hela tiden? I varenda ett inlägg säger jag någonting deppande. Att jag mår konstigt eller liknande. Ja, konstigt kan även läsas som dåligt. Känns underligt att se det så konkret. Att jag faktiskt har mått ganska dåligt egentligen nästan hela tiden. Fan oxå.

Visst har det funnits lite ljusfläckar i mitt liv men ändå. Det drunknar i allt skit.

Visst fanns det även en tid då jag var lycklig. Då när jag var vän med klassen. Den dåvarande klassen. När jag ännu pratade med henne. Nuförtiden finns jag inte mera i hennes ögon överhuvudtaget. Jag är bara en parentes i hennes liv. Inget viktigt. Jag kan ärligt säga att det fanns en tid när jag verkligen gillade henne. När jag njöt av hennes sällskap. När jag saknade henne när jag inte såg henne. Ville vara med henne. Ibland gör det faktiskt ont att se henne i skolan. Bara för att jag vet att jag inte kan prata med henne längre.



Men livet går väl vidare. Kanske det var meningen att det skulle gå såhär. Det var inte meningen att bli någonting mera. Ingen långvarig vänskap.

Jag är glad att jag åtminstone fick någoting i handen av den tiden. Jag fick en bra vän. En som jag verkligen tycker om och litar på. En jag kan prata med. (Lite förvånad är jag över det att hon helt missade mitt illamående fast det står så klart.)



Mår dåligt nuförtiden oxå, men på ett annat sätt. Jag visar det ibland. Jag kanske bara inte har någon att visa det åt riktigt. Jag vet inte. Skolan gick ju åt skiten i ett skede. Då när jag brast helt och hållet. När jag inte klarade av någonting längre. Då jag behövde en paus helt enkelt. Då märkte nog alla att jag inte mådde bra. Det var ju därför jag blev skickad till "Nuorten Kriisipiste" där jag går nuförtiden. Åtminstone en tid framåt. Får se vad som händer sen.



Livet är inte lätt. Jag försöker fortsätta. Jag är glad över de vänner jag har. Utan dem skulle jag inte klara mig.

Lunarstorm