kopierat från X3M.
Behind the veil by violent-relapse
Jag vet inte vad jag skall säga. Saker rasar och ändå börjar saker även ordna sig. Jag hittar saker och får saker gjorda.
Ibland känns det omöjligt. Hjälplöst. Som om man bara skulle vilja skrika ut för att människor skulle märka en. Ja, för det mesta är jag bra på att gömma mitt illamående när jag är med människor. Då kan jag vara lycklig. Men sen när jag är ensam så kan jag inte det mera. Tankarna tränger fram.
Så är det.
Livet är jobbigt.
Och jag hoppas på att jag kanske får jobbet.
- Musik: -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar