Arrive. Raise Hell. Leave.

Nu kommer jag once again att spilla ut allt här eftersom jag vet inget om någonting. Och nej ingen förstod någonting av vad jag menade med det där och för att vara ärliga så vet jag inte heller. Men det är okej. För jag orkar inte bry mig om någon förstår vad jag säger eller inte. Jag är för trött på allt just nu.

Han vill säkert inte svara på min fråga. Vill inte av någon underlig orsak svara på den frågan hur suddig hans bild av lördag natten är. Och det gör lite ont att inte få svar på den frågan. För jag skulle verkligen behöva svar på den frågan för att veta hur jag skall gå vidare. Glömma allt som hände? Allt som sades? Tänka på det som bara en massa fylleprat och inget mera.

Men det kan jag ju verkligen inte göra. Han betyder för mycket för mig. Han är för viktig.



Jag behöver honom men det ser han ju inte. Jag vill ha den där känslan tillbaka. Som då dendär dagen. Den känslan av trygghet. Att inget kan skada mig så länge han finns där. Han låter mig inte falla.



Jag är alldeles för fast vid honom. Han säger och jag följer blint efter.

Lunarstorm