kopierat från X3M.
Skall jag nu också försöka hållas på marken och skriva om den underbara keikkan? *limmar fast mig i stolen*
Nåjaa. Det börja med att jag träffade Nera på Järnvägstorget och började vänta på resten av gänget som skulle komma. Vilket de inte gjorde. Så efter varsin andningsvårighetstillfälle så bestämde vi oss för att bara börja gå mot Nosturi och att de skulle få ringa. (ja, eftersom vi båda inte kan ringa med våra telefoner.)
Och vi hittade bra till vackra Nosturi där det hade bildats en...kö?...detta frågetecken är där eftersom jag inte vet om man kan kalla det kö. Det var mera en hög av en massa vackra människor.
Det eviga väntandet började men med bra sällskap går det hur bra som helst. ^_^
Vi slapp in och satte våra väskor i Narikkan. Nera tog lappen och kom på att ingen av oss har fickor. Nå hon förvara den i sin BH. Smart säger jag bara.
Vi hittade resten av gänget och fick förklaring varför de inte kom till Järnvägstorget. Allt var okej.
Keikkan började och aj, så KIVA. Nera slutade lita på sin BH. Opålitlig BH. Tillslut hamnade lappen fast i hennes halsband. ^^
Efter 2 encore slutade keikkan och huhu så man blev svettig. Bra workout.
Väntadet för att komma ut började. Träffade bekant från skolan som blev chockad över det att jag stod där och lyssnade på sådan musik. Va kuligt. :P
FinlandsSvenska personer som reagerade på att vi pratade svenska och måste komma och fråga i vilken skola vi går i. Vau.
Turné-skjorta size XL köpt. Jag drunknar i den, men who cares.
Hemvägen var jag extremt hysterisk och pratig och flummig. Jag vet inte vad som hände med mig. Jag bara flummade fram och var lycklig.
Att sådan upplevelse. Ah. Jag gilla.
Jag tycker om mitt liv.
Och idag skall lilla jag få min bärbara. ^__________________________^
- Musik: PT i mitt huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar