kopierat från X3M.
...utan Ditt och Datt. (undrar hur många fattar det där, åtminstone 2)
Söndagen fram till klockan 5 är ett enda blurr av ljus, färger och ljud. Inte minns jag så mycket, utom att jag satt en del framför datorn och sådär. Men det är inte viktigt. Den delen av dagen var inte alls viktig. Det var bara tid.
Hon stod där, där var vi alltid träffas. Vårt ställe. Det var nästan så härligt att jag skulle ha kunna börja gråta. Vilket nästan hände när jag kramade om henne och bara höll om henne. Världen runt omkring var inte viktig. Människornas blickar var inte viktiga. Bara det att jag äntligen fick träffa henne var viktigt.
Hand i hand gick vi längs gatorna.
Pratade om allt.
I miss you so much.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar