kopierat från X3M.
Jaa det var någon som ville läsa denna så här e min fina novell
You were the only one
Bilden av gravstenen var fastlimmad på hennes hornhinnor. Hon kunde inte få bort den, hur mycket hon än ville. Solen höll på och försvinna bakom träden utanför hennes smutsiga fönster. Hennes ögon var rödgråtna.
Hennes liv var förstört, onödigt. Hon steg långsamt upp från golvet som knarrade till under hennes bara fötter. Hennes fötter förde henne fram till skrivbordet och hon sjönk ner i stolen. Skrivbordet var fullt av en massa lappar fyllda med olika små textklipp, dikter. Alla började med samma ord.
Aaron.
Försiktigt samlade hon ihop alla lappar och satte dem ner på trägolvet. Hon tog fram ett brevpapper och en penna. En stund satt hon bara där, tyst, och lyssnade på tystnaden.
Jag älskade honom. Mera än någonting annat. Visste ni det? Nä, det gjorde ni inte, hur skulle ni ha kunnat det. Var ni någonsin hemma då när han var här? Hade ni någonsin tid och lyssna på mig? Svaret på båda frågorna är väldigt enkel. Nej.
Ni är aldrig hemma. På morgonen har ni alltid för bråttom för att ens hinna säga “hejdå” eller “Ha en bra skoldag” Ni hade inte ens tid åt er enda dotter. Enda barn.
Vet ni ens vem jag pratar om? Skulle inte förundra mig ifall ni inte gjorde det.
Och nu när jag mest skulle behöva stöd, kärlek, så var är ni. Ja, på jobbet och jag får vara hemma. Fast det vet ni ju inte. Ni tror att jag är i skolan som en flitig skolflicka. Jag har faktiskt inte varit i skolan på länge och det fanns en tid förut då jag ibland var i skolan och ibland inte. Men ni visste ju aldrig om jag var eller inte.
Mina vitsord är inte bra. De var bättre då när han ännu fanns. Då orkade jag försöka. Jag var en bättre människa med honom.
Visste ni att jag använde droger, att jag drack mig full nästan varje dag? Att jag ville dö och nästan gjorde det om inte han hade stoppat det? Det är honom ni får tacka över att ni haft er dotter kvar såhär länge.
Han var mitt solljus i mörkret. Nu finns det inget solljus mera.
Märkte ni det att jag gick klädd i färger då? Märkte ni det någonsin?
Varför brydde ni er aldrig om mig?
Det var bara han som gjorde det. Bara han som fick mig och skratta och vara lycklig.
Nu orkar jag inte leva längre. Jag har ingen livslust kvar utan honom. Jag vill vara nära honom.
Förlåt att jag föddes. Förlåt att jag blev en börda för er.
Hon läste igenom det en gång och vek sedan ihop. En tår rann nerför hennes kind medan hon sträckte sig efter ett kuvert. Hon satt in brevet och lade det på sängen. Där skulle de nog hitta det sedan.
Hon gick till vardagsrummet och drog upp en låda i hyllan. Där låg den. Hennes pappas pistol. Hon tog upp den med skakande händer. Hon gick tillbaka till sitt rum.
Efter en stund kunde man höra ett högt ljud och en liten duns.
Your love is magical, that's how I feel
But I have not the words here to explain
Gone is the grace for expressions of passion
But there are worlds and worlds of ways to explain
To tell you how I feel
But I am speechless, speechless
That's how you make me feel
Though I'm with you I am far away and nothing is for real
When I'm with you I am lost for words, I don't know what to say
My head's spinning like a carousel, so silently I pray
Helpless and hopeless, that's how I feel inside
Nothing's real, but all is possible if God is on my side
When I'm with you I am in the light where I cannot be found
It's as though I am standing in the place called Hallowed Ground
Speechless, speechless, that's how you make me feel
Though I'm with you I am far away and nothing is for real
I'll go anywhere and do anything just to touch your face
There's no mountain high I cannot climb I'm humbled in your grace
Speechless, speechless, that's how you make me feel
Though I'm with you I am lost for words and nothing is for real
Speechless, speechless, that's how you make me feel
Though I'm with you I am far away, and nothing is for real
Speechless, speechless, that's how you make me feel
Though I'm with you I am lost for words and nothing is for real
Speechless
Your love is magical, that's how I feel
But in your presence I am lost for words Words like, "I love you."
Detta skrev jag en dag, för att förklara åt dig hur jag känner mig när du är med mig. Jag älskar dig!
Aaron
Det brevet fick hon aldrig. Det ligger ännu också på Aarons bord. De fick aldrig veta hur mycket den andra älskade den andra. De hann aldrig berätta det för varandra.
Aaron McShane
1.8.1956 2.9.1973
Billie Milian
4.6.1956 16.9.1973
-----------------------------------------------
Låten är Speechless av Michael Jackson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar